Om mig

Mamma till tre pojkar, gift sedan några år tillbaka. Arbetar som handläggare. Bor i en liten sovande svensk stad där jag nu börjat, mycket smått, jobba som politiker. Ägnar en stor del av fritiden till träning då jag också leder egna pass inom Friskis & Svettis.
Jo, just det - en sak till. Jag har ibland ganska starka åsikter och står för dom! (Men ändrar gärna åsikt om du kan övertyga mig med fakta. :)

torsdag 19 maj 2011

Våravslutning på dagis

Har vi varit på idag... Sicket KAOS det är varje gång!  Just idag hade jag inget tålamod med sånt, men under 1½ timme kan man ju leva med det.

Saker jag inte förstår är - om man som förälder är med sitt barn på en fest dagis anordnar - är ansvaret för ens barn då dagispersonalens för att man är inom deras väggar? Jag tycker det ligger i ordets natur - FÖRÄLDER! Vilket då betyder att är barnet i din närhet då är DU ansvarig för DITT barn - oavsett hur många fröknar/lärare/mentorer det är i närheten... Men nejdå... Det blir ett fullständigt KAOS när föräldrarna bara släpper sina barn - och barnen passar självklart på att leva runt extra mycket när föräldrarna är med.

Sedan fuskade jag lite ikväll när jag tog med fika till barnen, det var kex, bulle och en liten dajm-bit. JA! Jag tog med en bit GODIS till fika! Fast, jag blev ändå lite chockad när jag ser föräldrar som endast har med sig en påse ostbågar som fika... -Hallå...? Jag begriper mig inte på en del helt klart...

Föräldrar som är mest upptagna av hur dom verkar inför andra och ffa att andra föräldrar uppfattar dom som lite coola och tuffa. -Ursäkta... -ser det ut som jag bryr mig?

Att barn springer rakt över ens picknikfilt är en sak, men när vuxna gör det?! -HALLÅ?!?! (blir många hallå nu märker jag...) GÖR man sånt eller? (-många eller också tydligen...)

Det barn som gapar högst verkar dessutom vinna...? Och - nej, eftersom det är dagisfröknarna som har ansvaret så säger ingen till - för dagisfröknarna verkar anse att det är föräldrarnas ansvar att säga till barnen (vilket det ju ÄR) och föräldrarna skiter fullständigt i att barnet skriker utan tycker mest det är gulligt... -GULLIGT?! Ett skrikande barn är GULLIGT?! Inte i min sinnesvärld! Det är en förbenat jobbig unge!


Nä, jag är inte gjord för såna tillställningar...

1 kommentar:

  1. inte jag heller och då jobbar jag med det och har barn på förskolan ;) så du kan ju förstå hur illa däran jag är ;)

    SvaraRadera

Bloggarkiv