Om mig

Mamma till tre pojkar, gift sedan några år tillbaka. Arbetar som handläggare. Bor i en liten sovande svensk stad där jag nu börjat, mycket smått, jobba som politiker. Ägnar en stor del av fritiden till träning då jag också leder egna pass inom Friskis & Svettis.
Jo, just det - en sak till. Jag har ibland ganska starka åsikter och står för dom! (Men ändrar gärna åsikt om du kan övertyga mig med fakta. :)

torsdag 26 maj 2011

"Uppdrag Granskning"

Är ett program som jag från början är starkt kritisk mot - för inte är dom opartiska... Och vissa inslag dom haft är HÖGST diskutabla!

Men det avsnitt som var sist - om skönhetsoperationer med "fillers" och Botox får mig verkligen att fundera, allvarligt. Unga tjejer som vill ha fylligare läppar eller injicera Botox - varför vet jag inte, har inte tittat så långt än, man kanske får svaret i slutet.

-När blev det såhär? När skildes kroppen och själen åt? (För er som inte vet så är jag fullt övertygad om att vi har en själ där våra känslor, tankar och vårat inre väsen bor.) Det är som att kroppen har blivit endast ett skal? En tapet som, om den inte motsvarar det vi tänkt oss, går att ändra på - utan konsekvenser? Det är inte heller längre konstigt eller udda att ändra på tapeten utan man blir snart konstig som INTE ändrar tapeten?
Tydligen är det då som så att om man har en snygg tapet = snyggt skal, så är man.... bra...? Om man inte har en snygg tapet = snyggt skal, så är man... -inte bra? Detta oavsett själ? En mörk och egoistisk själ i ett vackert skal = bra människa?
Mår du dessutom dåligt i själen så beror det på att skalet inte är snyggt? Så om du då fixar till skalet - så mår du... bra?

Det känns otäckt att skilja kroppen och själen åt. Mår kroppen dåligt - mår själen dåligt. Mår själen dåligt - mår kroppen dåligt. (Det är min fulla övertygelse att myalgi, i alla dess olika former, i grund och botten beror på en själ som mår dåligt och mår så dåligt att den ger fysiska besvär som är mycket påtagliga!)
Kroppen och själen är ett. De två får och kan aldrig skiljas åt. Skadar du den ena så skadar du den andra. Det är när kropp och själ är i jämvikt som vi mår bra.

-Back to topic... Alltså, när blev skalet så viktigt att vi låter oss utsättas för stora skador? Eller är det så viktigt att skalet ser bra ut att det är värt känselbortfall? -Ta te.x. alla dessa bröstförstoringar? Hur många av de kvinnorna har inte känselbortfall i sina bröst? -Är det roligt? Ta te. x. bara vid sex? Jag kan av egen erfarenhet säga att (nej, jag är inte bröstopererad, men däremot opererad i magen och har vissa känselbortfall där) det är en otäck känsla när någon tar på ett område där du har känselbortfall. Så du kanske har stora (gigantiska?) bröst, men... that's it! De funkar inte till mer. Eller så kanske de får göra det iaf - trots att du tycker det känns otäckt? Hur tror du själen mår nu...?
Läpparna ska vara stora och ska fyllas! -Uppenbarligen är det då också är viktigare med STOOORA läppar än att kunna kyssas och KÄNNA kyssen?! Vem bryr sig egentligen om vilken storlek dina läppar har? Stora läppar fyller ingen som helst funktion - mer än att du ser ut som Miss Piggy i Mupparna...
Botox vet jag inte vad jag ska säga om... Det är ett nervGIFT, enligt Wikipedia: "Botulinumtoxin (eller botulinustoxin) (BLT) är ett toxin som produceras av bakterien Clostridium botulinum och orsakar botulism. BLT räknas som ett av de mest potenta naturliga toxin som över huvud taget existerar, där dödlig dos uppgår till endast 2-3 µg (mikrogram)." -Räcker det inte att läsa den texten så tycker jag man kan injicera lite i hjärnan också så den får slappna av lite mer - för tänka kan den uppenbarligen inte!


Nej, låt kroppen och själen få höra samman och vårda båda två. Äldre blir vi alla, olika ser vi ut - visst är det underbart?!



Och så vidare, och så vidare...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggarkiv