94 år gammal hålls han vid liv i en respirator. Han har sedan tiden i fängelset lidit av tuberkulos, hans lungor är slut, nu säger resten av kroppen att det är slut. Ändå hålls han vid liv på konstgjord väg.
Detta väcket tankar om livet och döden hos iallafall mig. Jag är av den uppfattningen att om jag blir så skadad eller sjuk att man måste börja hålla mig vid liv på konstgjord väg - så låt mig få gå. Låt mig få upptäcka vad som finns på andra sidan. Av någon, outgrundlig, orsak så är då min tid här på jorden slut.
Vi är så rädda för döden idag. -Varför? Är det för att det är en så slutgiltigt påminnelse om att livet inte är för evigt? Eller vill vi skydda de anhöriga? Eller vad?
Döden är oundviklig för ALLA, det finns inte en enda människa som undkommit den.
Istället för att leva i skräck för döden - så LEV! -HÄR! -NU! Vänta inte till imorgon. Imorgon har inte hänt än, men NU sker precis NU! Och ta vara på dina nära, stärk dem, uppmuntra dem, älska dem NU.
