2012...

Vad månde 2012 ha i sitt sköte? -Som Ulla Skoog myntade: "-Man har ju fullt upp med sitt eget!"

Tänkte precis skriva att jag inga planer har alls för 2012... *PFFT!* -INGA PLANER?! Nähä du? Vad sägs om S-T-O-C-K-H-O-L-M  M-A-R-A-T-H-O-N?!?! Är det "inga planer alls"...? *slår mig lite lätt i huvudet för att se om nåt lossnar - aj f*n, där for lillhjärnan... nåja....*
Jag HOPPAS verkligen jag får vara nog frisk för att kunna orka jobba upp konditionen för att orka ett helt marathon - för shit vilken grej om jag fixar det liksom?!?! Ett marathon?! JAG?! Som var överviktig och sämst på idrott i skolan?! Kan lova er att jag kommer gråta NÄR jag går över mållinjen - NÄR - inte om! *stampar bestämt med foten i golvet!*

Så jag tror att 2012 till stor del kommer att gå i löpningens tecken... Och maken borde SLUTA kommentera saker jag köper till löpningen... -Typ NU! Om jag köper något för typ 3.000:- så kan han kommentera - INTE innan dess... *gömmer undan sista skorna jag köpte...* ;-)

Annars då...? Hm... Försöka jobba lite kanske? Inte så mycket TFP? Det är ju dock inget jag själv kan råda över utan det blir ju som det blir. Det jag verkligen dock hoppas på är inga brådskande ambulanstransporter till nåt sjukhus! Har vi haft nog av! INGEN tur är en tur för mycket!

Hm, ja, så långt idag. :)

TIPS!

Japp! Ett tips till er som läser min blogg (även om jag är ofantligt dålig på att uppdatera den numera....)

http://www.gotlandsbryggeri.se/hemsidan/

-Det blir liksom inte mycket bättre än så...

Folk och.... fä...?

Jag har fördomar, det ska jag inte sticka under stol med - det vet jag. Men både i mitt yrkesliv och mitt privatliv så strävar jag efter att behandla människor likadant - oavsett om dom bär kavaj och slips eller har trasig jacka och tovigt hår.

Inte alla anser att alla människor ska behandlas lika. Människorna i kavaj och slips ÄR lite mer viktiga! Människor i trasig jacka och tovigt hår behöver man liksom inte bry sig om, man kan gärna skoja om dom till och med - göra sig lustig över dom. Med vilken rätt undrar jag då? Och - vem är det egentligen som får stå vid skampålen...? Inte är det personen i trasig jacka och tovigt hår.

Plastikoperationer?

-Varför? Människor har i alla tider haft stora näsor, tjocka lår, sneda öron, tjock rumpa... 

Varför har vi nu plötsligt fått ett behov av att behöva använda oss av läkarnas kunskap att "fixa" detta? Är ditt problem med din stora näsa större än det en cancerpatient har? Ska man dra det riktigt, riktigt långt så tar DU tid från en kirurg som istället hade kunnat ägna sig åt att bota människor. En stor näsa är ingen sjukdom. Eller så missade jag den kursen på min sjuksköterskeutbildning...? Nej, jag tror inte det.

Mår vi sämre idag över vår stora näsa (eller vad "problemet" nu kan vara) för att det finns hjälp att få? 

Få och få förresten... Det kostar alldeles för mycket pengar! Om man då bortser från riskerna som finns med att operera sig. (Se exemplet från "Uppdrag Granskning" om en tjej som skulle "fixa" nya bröst - hon ligger numera i konstant koma - säkerligen med skitsnygga bröst! Vilken tur! -TÄNK om hon hade fått ligga där med platta bröst?! DET hade ju varit en skam...)

Och vad sänder detta för signaler till våra barn? Om jag som mamma opererar mig (jag är kvinna och mamma - därför tar jag exemplet med att mamma opererar sig) - om jag opererar mig, fixar till den där stora näsan. Är det då inte att bekräfta barnen i deras osäkerhet om sitt eget utseende? Om barnet är osäker på sin egna stora näsa och NÅGON kommenterar detta i barnets omgivning - då bekräftar det ju endast att det ÄR ett fel på barnet? För mamma hade samma fel och opererade det - alltså var det ett fel?

Något jag kan bli riktigt arg på är mammor som anser att efter X-antal graviditeter så har barnen förstört deras mage, deras bröst, deras bla, deras bla och deras bla... Förstört?! HUR kan något helt naturligt FÖRSTÖRA en kropp?!?! Är det inte istället något att bejaka? Något att älska? -"Denna degmage finns därför att där innanför har funnits tre barn som vuxit från ett ägg och en spermie till att bli en livsglad skitunge!"

Istället ratas magen fullständigt till något fult och äckligt?! *skakar på huvudet*

Så då lägger man sig under kniven igen och fixar till magen, större bröst - bröstvårtan ska upp (med allt vad det innebär i minskad känsel i de områdena) låren ska minskas, rumpan fixas till... -Sådär! NU kan mamma visas upp! 

-Insidan då...? När kan vi börja operera den...?

Hur....?

Förklarar man för sina barn på 9, 8 och 5 år att en 10-årig pojke mördat en 4-åring...?

Behöver man ge dom någon förklaring...?

Finns det någon förklaring...?

Är Fadde trolovad fortfarande...?

Undrar jag...?

Photoshop gone wild...?

Läste i dagens Aftonbladet att H&M tydligen använder sig av dockor och sätter ansikten på dom via datorn.

Så, då förstår jag bilderna bättre nu... Dom såg inte äkta ut... -alls...

Photoshop gone wild...?

Topp/Bott lista...?

Skrev en status på FB idag, en sak som ligger på min Topp Tio lista och det var:

"Att se när maken tillika pappan till mina barn leker, pratar, umgås och skrattar tillsammans med barnen."

andra saker som ligger där är

"Att se när barnen leker tillsammans, skrattar tillsammans och bara ÄR i varandras sällskap."

"Att veta att när jag mår som sämst, så finns alltid maken där och stöttar mig."

På min Topp Tio-Botten lista vet jag exakt vad som ligger längst ner och det är:

"Utbildning till Leg. Sjuksköterska."

för det var nog de mest värdelösa 3 åren i mitt liv... (Nu pratar jag inte övh om människorna jag träffade där utan utbildningen.) Kanske mest för att de tog så mycket kraft från mig. Att med i början två barn och sedan tre barn läsa och utbilda mig - krävde så mycket. Dessutom på vartenda praktikställe jag var på så fick jag toppenbetyg hela vägen. Och att sedan det ledde till... -Ingenting... -Jo, förlåt - studielån såklart! Det gör att det alltid kommer att toppa min bottenlista. Jag vill inte se mig själv som en bitter människa, men den saker - gör mig bitter... 

Sfinkterrupturer

I senaste avsnittet av "Uppdrag granskning" http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning, så pratar man om förlossningsskador i Sverige, så kallade sfinkterrupturer. Hur det ser ut får ni själva leta upp bild på för det tänker jag inte lägga upp här. Men det är alltså när en kvinna under en förlossning går sönder/ spricker från slidan och bak till ändtarmen. Hur mycket man gör det är olika, men sfinkterruptur innebär att ringmuskeln är skadad. Den värsta formen är "total sfinkterruptur" då hela ringmuskeln gått sönder.

Under programmets gång intervjuar man en tjej som drabbats av "total sfinkterruptur" och hennes upplevelser av vården. Och jag kan nog skriva under på VARTENDA ORD hon säger!
Jag har fött tre barn, två vaginalt och ett via snitt. De båda första drabbades jag av en sfinkterruptur - dock inte total, men väldigt allvarlig. Vårdens åsikt om detta har jag upplevt vara "-jaha? -och?" Att det inneburit ångest och svår smärta för mig - jamen, vaddå...? Det gör väl inget...? Har jag känt attityden varit från vården. Man accepterar detta som en normal följd av att föda barn. -NORMAL FÖLJD?!

Det är inte bara efter själva förlossningen när man ska sys ihop det är ett helvete.
-Det var nära att jag åkte in till operationen med andra sonen, hade jag vetat vad jag vet idag hade jag krävt det innan dom satte nålen i mig från första början - ja, där nere, knappt bedövad... (Du som läser detta kanske ryser och tänker -iiiihhhh, va ont det måste gjort! kan jag bara säga att - näe, det var värre än så!)
Tiden efteråt när det hela ska läka ihop... (Ja, du måste ju fortfarande göra nr.2 emellanåt, där du är sydd och har sår...) Jag vet inte riktigt vad jag ska jämföra med för att någon som inte varit i det läget ska kunna förstå...

-Och i detta ska du börja amma ett barn... 

Jag har själv arbetat som undersköterska på en förlossningsavdelning en sommar och attityden mellan barnmorskorna skiljer sig VÄLDIGT mycket åt! Endel jobbar verkligen för att undvika skador på olika vis - medans endel fullständigt skiter i det. -Ungen kom ut - bra, då är jag klar här! -Oj? Du gick visst sönder, så tokigt, det syr vi igen. -Sådär! -Klart!

Det kan inte få anses som en normal följd av en förlossning att mamman drabbas av skador. Att antal skador ska bli noll kan inte bli verklighet - men är det inte det de ska sträva efter...?!

Kanske är det barnmorska jag ska utbilda mig till? För att åtminstone få andra kvinnor att slippa uppleva det helvete jag gått igenom...?