Om mig

Mamma till tre pojkar, gift sedan några år tillbaka. Arbetar som handläggare. Bor i en liten sovande svensk stad där jag nu börjat, mycket smått, jobba som politiker. Ägnar en stor del av fritiden till träning då jag också leder egna pass inom Friskis & Svettis.
Jo, just det - en sak till. Jag har ibland ganska starka åsikter och står för dom! (Men ändrar gärna åsikt om du kan övertyga mig med fakta. :)

fredag 30 december 2011

Plastikoperationer?

-Varför? Människor har i alla tider haft stora näsor, tjocka lår, sneda öron, tjock rumpa... 

Varför har vi nu plötsligt fått ett behov av att behöva använda oss av läkarnas kunskap att "fixa" detta? Är ditt problem med din stora näsa större än det en cancerpatient har? Ska man dra det riktigt, riktigt långt så tar DU tid från en kirurg som istället hade kunnat ägna sig åt att bota människor. En stor näsa är ingen sjukdom. Eller så missade jag den kursen på min sjuksköterskeutbildning...? Nej, jag tror inte det.
Mår vi sämre idag över vår stora näsa (eller vad "problemet" nu kan vara) för att det finns hjälp att få? 
Få och få förresten... Det kostar alldeles för mycket pengar! Om man då bortser från riskerna som finns med att operera sig. (Se exemplet från "Uppdrag Granskning" om en tjej som skulle "fixa" nya bröst - hon ligger numera i konstant koma - säkerligen med skitsnygga bröst! Vilken tur! -TÄNK om hon hade fått ligga där med platta bröst?! DET hade ju varit en skam...)

Och vad sänder detta för signaler till våra barn? Om jag som mamma opererar mig (jag är kvinna och mamma - därför tar jag exemplet med att mamma opererar sig) - om jag opererar mig, fixar till den där stora näsan. Är det då inte att bekräfta barnen i deras osäkerhet om sitt eget utseende? Om barnet är osäker på sin egna stora näsa och NÅGON kommenterar detta i barnets omgivning - då bekräftar det ju endast att det ÄR ett fel på barnet? För mamma hade samma fel och opererade det - alltså var det ett fel?

Något jag kan bli riktigt arg på är mammor som anser att efter X-antal graviditeter så har barnen förstört deras mage, deras bröst, deras bla, deras bla och deras bla... Förstört?! HUR kan något helt naturligt FÖRSTÖRA en kropp?!?! Är det inte istället något att bejaka? Något att älska? -"Denna degmage finns därför att där innanför har funnits tre barn som vuxit från ett ägg och en spermie till att bli en livsglad skitunge!"
Istället ratas magen fullständigt till något fult och äckligt?! *skakar på huvudet*
Så då lägger man sig under kniven igen och fixar till magen, större bröst - bröstvårtan ska upp (med allt vad det innebär i minskad känsel i de områdena) låren ska minskas, rumpan fixas till... -Sådär! NU kan mamma visas upp! 



-Insidan då...? När kan vi börja operera den...?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar