Religion...?

Varför bekänner sig endel till en tro de så uppenbarligen mår dåligt av?

Missförstå mig inte - jag känner ett flertal människor som mår jättebra i sin tro och använder den som en styrka i vardagen. Jag förstår dom inte, men jag ser att dom blir starkare som människor genom sin tro. Ibland kan jag avundas dom, när jag själv är nere på marken och skrapar... :/

Men... Så finns de de människor som bekänner sig till en tro som får dem att må dåligt. Som inte ger dom möjlighet att avbryta det dom lever i - och som trycker ner dom.
Varför stannar man kvar i en sån tro? Eller är det tron på att allting blir bra - fast, längre fram... -MYCKET längre fram...? Så då kan man uthärda livet - här och nu. I min värld finns det inga bevis på att livet fortsätter efter det vi har nu, men de människorna tror det och visst - det kan man väl tro? Men är det då värt det lidande livet NU innebär? Frånsäger man sig själv inte - väldigt enkelt - det egna ansvaret för sitt liv JUST NU?! Jag är inte ansvarig för mitt liv - just nu - för det ligger hos någon annan och jag kan inget göra åt det?

Mitt svar är rätt enkelt - NEJ, ansvaret ligger INTE hos någon annan, det ligger hos DIG och enbart DIG! Det är DU som VÄLJER vilken väg du ska gå. VÄLJER du att stanna i det som är NU och som gör att du mår dåligt, då är det DITT val - ingen annans!

(Ja, jag vet - hårda ord.)