Om mig

Mamma till tre pojkar, gift sedan några år tillbaka. Arbetar som handläggare. Bor i en liten sovande svensk stad där jag nu börjat, mycket smått, jobba som politiker. Ägnar en stor del av fritiden till träning då jag också leder egna pass inom Friskis & Svettis.
Jo, just det - en sak till. Jag har ibland ganska starka åsikter och står för dom! (Men ändrar gärna åsikt om du kan övertyga mig med fakta. :)

måndag 28 november 2011

Dödslängtan...?

Ja, det är något som många människor bär med sig tror jag. Speciellt när nu mörkret faller...

För något måste det ju vara när man klär sig i mörka kläder och går intill vägen - UTAN någon form av reflex eller lampa på sig? När jag sitter i bilen ser jag dom alldeles för sent - jag ser dom lagom tills dom målar min bil röd. Jag och maken har en grön och (numer) en vit bil. Nog för att den vita är så skitig att den nog numera går under färgbeteckningen grå så inte är det röd jag har tänkt mig den...?

Det otäcka är att det är inte JAG som hamnar på sjukhus utan det är den som GÅR som gör det. Så även om jag inte får köra på den som går, trots att jag inte såg den förrän millisekunden innan jag körde över henne/honom, så är det den GÅENDE som hamnar på sjukhuset - OFELBART!

Idag var jag nära att träffa på en kille i kanske 14-16 års ålder, åkandes på en skateboard (självfallet utan hjälm *duh!*) med lurar i öronen... Det var mest det att det rörde sig något på vägbanan som gjorde att jag saknade in och fick som TUR var syn på honom i tid. Han varken såg eller hörde mig.

-Men det kanske är värt det? Att få gå mörkklädd, utan reflexer, med lurar i öronen - för att få antingen en enkelbiljett till Pärleporten eller en sängplats i en korridor i sjukhuset?


Ps - En sån här vill jag ha när jag dör. :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar