Träna alltså. Ibland är jag så trött så jag kunde kräkas. MEN jag vet att om jag hoppar över ett pass så får jag snart betala dubbelt! Att skippa ett antal pass gör att musklerna blir mindre och konditionen försämras snabbt - rejält mycket! Visst, detta kan man väl leva med?
Jo, det skulle man ju...? Orsaken till att jag inte lägger mig på soffan utan bokstavligen DRAR mig själv till någon träning är att jag vet ju, fem minuter in på passet så vaknar kroppen. Endorfinerna, Serotoninet, Adrenalinet börjar pumpa. Och då mår man så gott, hela passet igenom. Är det riktigt jäkla svårt att komma iväg är jympa bästa medicinen. För det ÄR rörelseglädje. Från början, till slut.
Jag vill inget mer med mitt inlägg än att säga att jag också har dagar då soffan känns förbaskat lockande. Det är dock ytterst sällan soffan vinner över ett träningspass. Eller rättare sagt, ganska unikt.
En sak till!
Jag tycker också det är jobbigt att hoppa, studsa, spinna - att flåsa som en blåsbälg är inget mysigt tillstånd. Det som är peppande dock är att när du tränat ett tag går blåsbälgen till normalt tillstånd - mycket snabbt!
Så tro inte att jag inte har det jobbigt när pulsen är nära max, jag kämpar mig blå för att bli av med koldioxiden (det är inte syrebrist du har när du kippar efter andan på ett träningspass, du har överskott av koldioxid) - jag har det lika jobbigt som alla andra. Dock återhämtar jag mig mycket snabbare än en otränad. -Orättvist? Inte ett dugg. Jag har sett varenda tv-program som gick på tv'n i början av 2000-talet.
Kan jag - kan du. Plain and simple.
Vill du inte så... okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar