När jag inte tillhörde det tränande folket så kunde jag känna mig duktig när jag hade gått till Ica eller liknande. En promenad på kanske totalt 20-30 minuter. Jag var till och med stolt över mig själv som gjort detta.
Städning med tillhörande dammsugning? Ujujuj! Nu snackade vi seriöst duktig!
För dessa saker såg jag som "träning". Inte vanligt förekommande uppgifter i ett hem som jag faktiskt motvilligt utförde - att jag ansåg det vara träning underlättade.
Idag är det annorlunda. (Inte att jag utför dem motvilligt, jag avskyr fortfarande att städa.) Det som är förändrat är mitt sätt att se på aktiviteterna. Städning är inte träning, det går inte att se på städning som träning. (Veckostädning.)
En promenad till Ica, är heller ingen träning.
De båda sakerna är rörelser.
Men HUR kan jag skriva så?
-För att vi kommer längre och längre ifrån vad orden verkligen betyder och vi är så besatta av att vi MÅSTE träna för att anse oss själva vara duktiga. "Åh? Du gick till Ica och handlade, vad duktig du var. Nu behöver du inte träna, detta är samma sak. Klappa dig på axeln och säg att du varit duktig."
Jag är ledsen, det är inte samma sak. Därmed inte sagt att du lika gärna kan skippa promenaden till Ica för det ingen träning är, för den viktigaste rörelsen vi kan göra är den som görs i vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar