I detta samhälle vi lever i nu, när allting finns så lättillgängligt - ofta till relativt bra priser - när är vi lyckliga? Det känns ofta som vi automatiskt betecknar en människa som lycklig när hen har tillgång till stor bil, fina märkeskläder, SMAL (för kvinnor) VÄLTRÄNAD (för män), stort hus - självfallet inrett i bästa shabby chick-stil, utlandsresa två gånger om året (sommaren = Thailand, vintern = tyska alperna) och gärna två barn (en flicka, en pojke.)
Så om alla vinner några miljoner på lotto så bleve vi alla lyckliga alltså?
Jag tror inte det. Jag tror inte alls, inte för en sekund att familjen som åker på alla dessa resor, kör denna jättebil, har detta jättelika hus per automatik är lyckliga. Ja - familjer som har det precis som ovan kan säkerligen vara lyckliga - men inte PER AUTOMATIK! För lycka sitter inte i det materiella. Det sitter i förhållandet mellan människorna som lever tillsammans. Lever man med människor som respekterar, uppmuntrar, älskar och kommunicerar med dig så tror jag - även om man inte har ovanstående - att man är lycklig.
Att vara lycklig i sina familjeförhållanden borde vara målet för alla. Inte de materiella målen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar