Människan...?

Det är verkligen en fascinerande varelse...

För det första finns vi i en uppsjö olika varianter. Inte bara färgen skiljer oss åt utan hur brett isär ögonen sitter - eller nära... Hur stora - eller små - läppar vi har. Hur lång - eller korta - vi är. Hur tjocka - eller smala - vi är. Hur viga - eller oviga - vi är. Alltså - det rent fysiska. Det skiljer nåt enormt! Jag tycker att NÅN GÅNG borde man väl liksom ha sett ALLA olika former på hur en svensk person ser ut! -Nu tänker jag på en traditionell svensk person. -Nuu går alla anti-rasister i taket - VAD MENAR MÄNNISKAN?! VADDÅ "TRADITIONELL SVENSK"?! - Jo, ni vet vad jag menar... *suckar och himlar med ögonen*
Detta är vad jag menar med "traditionell svensk":

Det är otroligt hur många med denna grund kan skifta i utseende! Man tycker - vit (eller på vinter lätt blåaktig) hud, blå ögon, ljust hår... -Vad kan man göra mera åt det liksom? -MÄNGDER!!!

Sedan finns det svenskar som har ett annat utseende, som har mörk hud, stor näsa, mörkhåriga, bruna ögon, osv, osv, osv... Möjligheterna för utseende är enorma!

Så där står man på ett lekland eller nåt och tittar sig omkring... Inte två människor ser likadana ut! HUR gick det till? Helt otroligt! De enda man liknar är sina egna föräldrar... (Som uppenbarligen tyckte sig vara så fantastiskt bra att de bestämde sig för att göra en kopia av sig själva... -Själv är jag så fantastiskt bra att jag gjorde TRE kopior! Eller ja tre och tre...? En kopia iaf... En är en "spitting image" av sin far, en är... hm, ja, vart han har fått sitt utseende ifrån vet jag inte - söt är han iaf, och den siste blev en kopia av mig - stackars unge.... Vad månde det bli av honom i livet...?)

Visst är det otroligt?! Ett huvud, en bål, två armar med händer längst ut, två ben med fötter längst ut... Att det kan göras i så många olika former?

Och alla är vi givna denna form - på olika vis. Och vad vi gör med den är upp till oss själva. Endel förstör sin kropp, andra tar hand om den. Endel ser kroppen som en fiende, endel HAR kroppen som fiende för den gör bara ont...

Såvida det inte är något fysiskt fel på dig så bli vän med din kropp. Det är den du har just nu och att säga till din spegelbild:
-Jag är ful.
Gör liksom inte saken bättre. -Vad är tanken? Kroppen ska ändra form under natten...? Så när du vaknar på morgonen så -voilá! - du är ursnygg! (Vad är snygg förresten...?) Näe... På gott och ont har vi fått den kropp vi har, ett huvud, en bål, två..... Ta vara på den - straffa den inte - för den är du.