Frigående katter...

De flesta som känner mig privat vet min åsikt om katter. Den är inte fin... Jag gillar INTE katter!

Det är inte något som en dag bara "kom över mig" utan ett förhållande katterna själva har jobbat fram genom diverse rivningar, bett och allmänt fräsande mot mig under alla mina år. Hundar är bra - för dom kan man ignorera, så ignorerar dom mig. Katter däremot! Dom idioterna blir skitsnéa när man ignorerar dom och gör ALLT för att komma nära en. Så om det finns en katt i rummet där jag är så nog fan ska katthelvetet vara i MIN närhet! Nej, det är inte roligt när man inte vill vara i deras närhet och jag skiter faktiskt fullkomligt i om just detta råkar vara en snäll katt. Jag vet inte hur många "snälla katter" som genom åren rivit mig!

Så - nu har jag förklarat min syn på katter och varför den är som den är. Nu till ämnet.

I veckan har det varit ett stort rabalder om att en katt blev skjuten av en polis. Katten hade bitit en människa och antogs av polisen vara vild så de sköt den. "En ren avrättning" var det någon som sa. -Och som endel så uppmärksamt frågat sig - hur hade dom tänkt sig det annars? Tanken var att avliva (avrätta) katten - ska dom skadeskjuta den lite då istället och låta den förblöda?  Nej, då var det väl mer humant att skjuta den i skallen. Att halva skallen försvann har mer med att det var ett vapen och ett litet djur inblandat än någonting annat. Hur man ska skjuta en katt i huvudet utan att halva huvudet försvinner - plus att katten dör - vet inte jag, men det kanske nån expert på vapen kan förklara.
Katten var sedan inte alls en förvildad katt utan en innekatt som hade smitit. Varför katten då var helt utan märkning förstår jag inte? Att risken finns att katten smiter är väl självklart - varför ägaren då inte väljer att märka katten ordentligt begriper jag inte. Återigen ett väldigt svenskt fenomen - ANSVAR! (Något svenskar har så SVÅRT för!)

Som bilist råkar man dessutom på dessa katter vars ägare tycker det är en bra idé att dom springer ute jämt och ständigt. -Varför har man då en katt, om dom ändå inte är hemma...? Iaf, dessa katter springer lösa och springer precis vartsomhelst. Ska man gå strikt efter körkortsboken så ska man INTE bromsa om något mindre än ett råddjur springer upp på vägen - dvs du SKA INTE BROMSA om en katt springer upp på vägen. Orsaken är väldigt enkel. Du kan ha en bil bakom dig och är den personen ouppmärksam så blir du påkörd bakifrån. För de som inte vet så ger påkörning bakifrån en gratisbiljett till whiplash-skador. En skada som oftast inte syns på röntgen men som kan ge livslångt lidande i form av smärta - smärta som oftast inte går att behandla. (För de som inte har körkort eller har körvana, så nej, man kan inte ha den konstanta uppmärksamheten bakåt för att veta om det just i den sekunden du måste bromsa HAR en bil bakom dig - det fungerar inte i verkligheten. Detta oavsett om du är Guds eller Satans gåva till bilkörningen...)
Kattägare tycker det är fruktansvärt att man som bilist inte uppmärksammar katter som springer över vägen - men då undrar jag? Har dom SETT en katt springa över vägen? Ska man anpassa hastigheten efter katterna så får man krypköra fram i 20km/h! Du hinner inte se katten när den springer upp från det ibland meterhöga gräset i vägkanten upp på vägen förrän du kört på den. Katten kan springa upp och tro att den hinner springa över när den är MELLAN hjulparen (jag blev själv vittne till en sådan olycka en gång). Och vems fel är det då? Katten? Bilföraren? Eller kattägaren?

Jag vill inte alls förminska eller bagatellisera kattägares sorg över att ha förlorat en katt som blivit påkörd. Men att då lägga HELA skulden på bilägaren betyder bara att man inte tar sitt ansvar som kattägare och att man inte förstår svårigheten som bilist när en katt springer upp på vägen (även om man försöker bromsa, med de risker det innebär.)