För mig är det ffa fyra personer som spelar roll. Utan dem ser jag ingen framtid, eller nej, jag ser en tom framtid. De fyra personerna är min make och våra tre pojkar. Det är de fyra - som spelar roll.
-Min älskade make, snart 13(!) år tillsammans!
Du står ut med mig - trots allt! Du vet saker om mig ingen annan vet!
Du tar upp en stor j*kla del av mitt hjärta! (-Ändå fungerar det rätt bra...)
Du står ut med mig - trots allt! Du vet saker om mig ingen annan vet!
Du tar upp en stor j*kla del av mitt hjärta! (-Ändå fungerar det rätt bra...)
Store killen... Så mycket starka känslor, så mycket skiftningar, sån omtanke...
Mellis... Så sprallig, så ombytlig, så enkel, så känslig...
Mini-me... Så envis, så mycket integritet, så stor - trots så liten...
Att då tänka sig bli berövad någon av dem på ett så fasanfullt sätt dom de föräldrarna i Norge har tvingats göra - det ska ingen människa behöva gå igenom. Livet är nog orättvist utan att någon ska ta andras liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar