Storlek 32...?

Eller size zero som det väl hette ett tag...

Det finns kvinnor som rent naturligt är size zero - dom är inte många, men dom finns. Ett litet helvete har dom att försöka gå upp i vikt också för oftast mår dom inte bra av sin vikt.

Men... och det är ett STORT MEN!!! Så finns det kvinnor som rent naturligt är en storlek 38, 40 eller... *kippar efter andan* är storlek 50!!! Dessa kvinnor vill inget annat än att bli size zero - många av dom.

Varför vill man bli size zero när man, rent naturligt, inte ÄR en size zero...? Är det nåt att eftersträva alltså? Hur många gånger hör man inte som kvinna i provhytten intill sig: "-Ja, men den här köper jag, den kan jag ha när jag gått ner 3 storlekar." -eller hur många storlekar dom nu ska gå ner sig till. Jag ställer mig då alltid frågan, -Varför inte köpa storlek som passar dig NU och njuta av livet du lever NU?! Okej - om man är såpass överviktig så att knäna ger problem pga övervikten, diabetesen  smyger sig på, det är svårt att gå mer än 500 meter osv... DÅ är det också dags att - av hälsoskäl - gå ner i vikt. Men om du är lite överviktig och har hälsan...? Det kostar mer på kroppen att stressa pga att du tror dig bli en bättre människa när du får size zero, eller BMI 20...

Jag kan nog med (snart) 38 års erfarenhet meddela att det finns precis lika många smala som tjocka otrevliga människor!