Små barn...

Har träffat en dels 20-månaders liten tjej och en söt liten, hur gammal han är minns jag nu inte, men inte är det många månader - liten pojk nu i helgen. Imorse låg jag och reflekterade över hur det var själv när barnen var små. Jag har tre barn, tre pojkar som idag är 4, 7 och 8 år. Mellan de båda stora är det 13 månader. (Ja, det gick lite snabbt där.... *s* Och trean var ett olycksfall i arbetet - men OJ vilket välkommet olycksfall! -Ibland vet naturen vad som är bäst för en.)
Jo, jag sa ju att jag reflekterade över hur det var när barnen var små. Och hur det förändrats allteftersom man fått fler barn. Med första barnet läste jag ALLT jag kom över! Varenda bok jag fick tag på, varenda websida jag kunde hitta (jag var väldigt aktiv på olika forum), varenda föräldratidning lusläste jag! Jag följde varenda råd man fick till punkt och pricka! (Förutom amningen då för det har aldrig funkat - så jag har liksom gett upp detta med att få smarta barn, loppet är ju uppenbarligen redan kört...) Jo, iaf. Med andra barnet följde jag reglerna ganska bra, men jag gjorde lite som jag själv ville. Han fick te x yoghurt vid 4 mån ålder. (Nu drar en del av er häftigt efter andan och tycker jag är HEMSK!!! Yoghurt vid FYRA månaders ålder?! Hon måtte vara tokig?! -Han lever fortfarande och blir 8 år i sommar.)
Sedan kom trean... Om jag hade släppt på reglerna med tvåan så var det inget med -

Sidospår: Sitter och tittar på TV4 Godmorgon och Tove Styrke är på tv'n. Jag tror hon gått på hypen om sig själv... Hoppas bruden har skinn på näsan!

- (nu fortsätter inlägget...) jo, så var det inget med trean... Regler?! Riktlinjer?! Du ska göra såhär...?!
-Oh nooo... Nu gjorde jag precis som jag ville med i princip ALLT! Nu var han dock ett s.k snällt barn. (Med snällt barn menar man ett barn som inte skriker något, sover från 9 på kvällen till 7 på morgonen, äter det man ger dom och är nöjda med det, följer med dit man ska utan att sätta sig på tvären.) Detta ändrades dock i princip på hans 1-årsdag då han blev den MYCKET vilkestarke pojk vi har idag! -Vi fick ett år av lugn och ro iaf.
Men vad mycket enklare allting var då när han kom?! Vilken säkerhet man hade som mamma, vilken trygghet! Den hade jag velat ha med första barnet. När amningen inte fungerade då heller så hade jag ingen ångest alls över det - de andra hade ju överlevt och mådde jättebra! (Men som sagt, dom är ju lite slöa då... Inget skolan upptäckt än, men det gör dom väl snart antar jag. För det KAN väl inte vara som så att det faktiskt INTE händer nåt med intelligensen oavsett om dom ammas eller ej... Att det är andra bitar som spelar in - genetik, uppväxt, näring...)
Här kommer nåt för er sockerfanatiker - (håll i er nu.... ta gärna tag i nånting, sätt er ner - jag tar ifrån mig ALLT ansvar för eventuella skador som nu uppkommer) - trean fick smaka på KRÄM när han var *iiiii* TRE MÅNADER gammal!!! Vem av dom alla tre äter bäst...? Jo, trean! Han är tjock (ja, han är tjock) och äter i princip allting! Nöjd och glad (förutom när han blir sur för då blir han så SUR!!! *s*)

Hm, ja, det jag ville få fram genom detta röriga inlägg var ett råd till nyblivna föräldrar - tagga ner, lyssna på dig själv - vad tycker/tror du är bäst för ditt barn? Det du tror/tycker är troligen det bästa för ditt barn.

Och en sak till - barn kan ALDRIG få höra för sällan att du älskar dom! Hellre att dom tröttnar på att du säger det än att du aldrig säger det! Och en sak till (det blev visst två) RÖR vid dina barn! Krama dom, håll om dom, ligg intill dom och passa på och vila, LEK med dom! (Jo, tid finns visst - det är bara vad du VÄLJER att göra med din tid...) Människan behöver känna en annan människas värme, huden behöver bli berörd - annars dör vi. (Det är to m vetenskapligt belagt...)

Sidospår: På TV4 nu så berättar man om en mamma som injicerar sin 8-åriga dotter med Botox för att hon ska bli en superstjärna... Ja... Det var ju också ett sätt? *suckar djupt*


Visdomsord för dagen är:
För att kunna ge energi måste du få energi!