Påskmiraklet

Kallar man den bebis som föddes i vecka 21. Om det är vecka 21 eller 21+? vet jag inte. Enligt läkarna verkar hon inte visa några tecken på att vara skadad utan anses vara fullt frisk.

Så har vi alltså (vad det verkar) kommit till den punkt då vi aborterar foster i samma vecka som vi räddar dom.

Låt mig först klargöra min egen ståndpunkt vad gäller abort - den gäller MIG och enbart MIG, hur andra gör lägger jag mig inte i, det är deras val och jag anser att abort MÅSTE få finnas - men JAG är emot abort med varenda levande cell i mig! Efter att jag har fått barn kan jag inte på något vis förstå hur man kan ta bort ett levande foster. Hjärtat slår från v.6 någonstans bara 6-9mm långt. Utvecklingen går sedan rasande fort! När dom känner smärta är det ingen som vet, eller när dom får ett medvetande.

Abort är idag fritt fram till v.18 efter det krävs det socialstyrelsens tillstånd fram tills fostret anses livsdugligt utanför livmodern. Idag har gränsen varit fram till ungefär v.23. Ja... Precis... v.23... Om ni nu funderar på - när räddades denna lilla bebisen? v.21... Tanken svindlar! Det bör dock diskuteras - vad menar man med ordet livsdugligt? Denna lilla bebisen som räddades i v.21 kan inte på något vis anses livsdugligt utanför livmodern. Det är endast tack vare (pga?) modern teknik hon kunde räddas. Men - nog borde det nu vara dags att allvarligt börja fundera på orsakerna till sena aborter. Ofta, mycket ofta är det allvarligt skadade foster som aborteras så sent - ett exempel är foster som saknas hjärna, de är inte på något vis livsdugliga utanför livmodern. Dom har jag inga invändningar mot alls att man aborterar. Men, det finns många diskutabla aborter som sker så sent. I det stora hela är det dock väldigt få aborter som utförs så sent, det ligger har jag för mig under en procent.

Min åsikt är dock att abort efter v.12 inte bör göras utan socialstyrelsens tillstånd. Det har då gått relativt lång tid och de flesta (98%?) har märkt att de är gravida. Då bör man också ha hunnit ta sitt beslut. Att ta ett beslut att genomföra en abort är aldrig lätt - skulle det vara det tycker jag nog man kan sterilisera sig...

Men som sagt - frågan var nu när vi nått fram som det verkar att vi räddar foster vi aborterar? Etiken var svår innan - nu blev den plötsligt helt omöjlig! Frågan är också - vart drar vi gränsen? Visst, bebisen verkar idag vara fullt frisk - MEN barn som föds extremt tidigt får ofta koncentrationsproblem. Problem som kanske inte syns helt klart, men som ställer till ohyggliga problem för barnet/människan själv sedan. Och -nu ska jag vara krass... Det kostar pengar... Det kostar ENORMA pengar att rädda extremt för tidigt födda barn. (Självklart förstår jag den mamma och pappa som föder ett barn i v.26 som vill att alla insatser sätts in för att rädda barnet, jag kan själv inte svara för hur JAG hade agerat.) Men hur tidigt ska vi rädda barnen? Ska vi rädda barn från v.24 och sedan hoppas på det bästa? Många blir skadade för livet och en del blir vårdpaket. Är det rätt - mot barnet?! Naturen är grym - kanske måste vi acceptera naturen? Det är tänkt att ett barn ska ligga i magen i minst 37 veckor, allt innan dess är ett misstag från naturens sida - eller en korrigering på något som blivit fel.

Det är väldigt lätt för mig att sitta här och skriva denna bloggen - jag har tre fullt friska pojkar som föddes i v.40, 43 och 38. Jag är också mycket medveten om att hade inte sjukvården funnits så vet jag inte om jag eller dom hade varit fullt friska, eller ens levt - för det var inga enkla förlossningar. Så jag har kostat pengar med våra förlossningar...

Jag önskar verkligen all lycka till den lilla bebisen och hennes föräldrar och att ingen mer någonsin ska behöva gå igenom en sen abort.