Mordet i Ljungby...

På en FYRAåring... Det gör mig så illa i själen att jag vill skrika! En fyraåring mördas, på något vis är det någon som tar livet av honom. Det som gör mest ont är nog att man känner barnets panik, oförståelse inför vad det är som sker och den absoluta bottenlösa hjälplöshet när ingen hjälp finns!

Sedan läser man mer och mer om fallet och bitarna faller på plats. Bilden av en alltför vanligt förekommande familj träder fram. En hunsad, slagen mamma, en pappa som bryter ner både mamman och barnen. Socialen som inte gör något utan tycker det ska fortsätta som förut.

Redan från de första rapporterna fick jag en otäck känsla om VEM mördaren kunde tänkas vara... Pojken går iväg med andra kompisar, kompisarna kommer tillbaka - det gör inte pojken utan han ligger mördad kvar... Sanningen är så otroligt hemsk att man inte vill tänka klart tanken, men allting verkar tyda på att det är barn som mördat pojken.
Blir jag förvånad? -Nej, inte ett dugg. Att det inte sker oftare är ett under! Om du dag ut och dag in ser din pappa slå din mamma - hur blir då din världsbild? -Ganska skev skulle jag vilja säga!


-Och kvar står ett samhälle med förvånade miner...

Sockerförbud för barnen...?

Förstår jag inte mig på...

Dock ska jag börja med att påpeka: -Jag accepterar det ju självklart, alla är föräldrar till sina egna barn och gör val för dom som man anser är till barnets bästa.

Men, jag förstår inte faran i att ge sina barn socker...? Det blir ett himla liv när dagis råkar ge barnen SAFT, KAKOR eller något annat när ett barn fyller år.
Tror man att barnet riskerar att bli tjockt?
Tror man att barnet får hål i tänderna av sockret?
Tror man att man gör barnet en tjänst genom att förvägra dom socker nu - så att dom när dom blir stora själva väljer bort socker?
-Jag fattar inte...

Jag hoppas dock att dessa föräldrar inte ger sina barn några light-produkter, för DÄR kan vi snacka socker!

Sosse = Bidragsälskande!

Varför tror majoriteten att om man är sosse, eller har vänstersympatier så är man för att alla ska ha bidrag och inte ska jobba...?

-Kan det inte helt enkelt vara som så att man är för en politik som värnar om de svaga i samhället?
-Kan det inte helt enkelt vara som så att man inte accepterar att det bästa sättet att få människor som är sjuka bli friska är att sparka på dom?

Att vara sosse eller ha vänstersympatier betyder heller inte att man anser att det som var innan Allia nsen (-herregud, kan ingen lära dom Svenska?!)

med skenande sjuktal var speciellt bra utan ett tecken på något väldigt sjukt?! På allvar - är det någon som verkligen TROR att om vi får en vänster-regering så kommer vi tillbaka till det som var innan Allia nsen (-allvarligt, jag får allergiska utslag av deras av stavning!!!) Jovisst, de mest indoktrinerade högersympatisörerna tror säkerligen det på fullaste allvar, men vi med lite verklighetsanknytning vet att det inte kommer bli så.

Sedan kan jag lugna alla som ev blir lite upprörda av det jag skriver nu att någon vänster-regering lär vi inte se på måååånga år framöver.... Deras kandidat liksom....:

-Allvarligt....?

Pedofiler...

Har förlorat sin rätt att leva när de väljer att leva ut sina fantasier... En människa har ett val, väljer de fel - så väljer jag åt dom.

Måste klaga lite också!

För varenda, -jag menar verkligen VARENDA öl jag köper får HÅL i botten när jag öppnat dom! Där står dom jättefint i kylskåpet, men så öppnar jag den...? Vad händer?! *SWISH!* Så är all öl borta! Jag fattar det inte...

Tacksam...

Är något jag är - för de jag har. Jag vet att jag skrivit om det tidigare, men vissa saker tål att upprepas. Att sitta på jobbet och längta, riktigt sådär längta så det gör ONT i hjärtat, efter att få sluta och åka hem och hämta sina små? Maken tar ju sig hem för egen maskin - rätt skönt att slippa hämta honom...

När vi sitter vid middagsbordet är det aldrig, aldrig, ALDRIG tyst! (-Vilket iofs kan bli rätt enerverande ibland... *s*) Det babblas högt om vad dagen har innehållit, eller om något spel, eller något på tv'n, eller något dom inte förstår som dom vill förklara, eller något som man faktiskt inte riktigt förstår varför vi pratar om. Att få höra sina barn diskutera sinsemellan om allt mellan himmel och jord, skratta... Det finns inte mycket som slår det.

Och alla tre pojkarna är ju så olika i sättet, alla tre otroligt charmerande, enerverande, på sina egna sätt!

Jag tror vi är inne i en lite lugnare period nu med alla pojkarna, ibland är dom inne i trotsålder (även om endel vill hävda att det inte finns något som heter trotsålder... -yeah, right...) och då är det lite jobbigare ett tag. Men på andra sidan är det så mycket bättre! Man glömmer ibland när man är på andra sidan, då flyter allting liksom bara på i sin vanliga lunk.

Sedan finns det ju självklart dagar när man mest vill.... Hm... Ja, vara någon annanstans... -VÄLDIGT GÄRNA!

Förresten... Det ska vara disco på de storas skola på fredag och stora killen verkar ha en dejt... (9 år...) Han har alltid varit flickornas favorit. Han och mellis (den sistnämnde tack vare sina mörkbruna ögon) kommer att krossa många flickhjärtan tror jag. (Bara hoppas dom är hetero då, annars lär det bli MÅNGA flickhjärtan... :-) )

Gunilla i Hollywoodfruar...

Nu kommer jag göra mig själv MÄKTA avskydd. För vet ni vad...? Så jäkla hemsk tycker jag inte Gunilla,

var mot sin dotter. Skillnaden mot andra är att jag inte uppfattar dottern som speciellt sjuk, men däremot sanslöst NERVÖS för det hon skulle göra. Och därför tror jag att hon i avsnittet i veckan kräktes på toan.
Sedan är hon ju rätt så överdriven Gunilla, men inte är hon en så hemsk mamma som endel vill påskina. Det räcker att ni ställer er vid valfri fotbollsplan när barnen ska spela fotboll så får ni se föräldrar som får Gunilla att verka som en ljum bris i jämförelse! Nu gör ju inte två fel ett rätt, men ni förstår min poäng.

Något jag också funderar på...? Är det för att Gunilla är KVINNA och hon har en DOTTER? Hade det varit annorlunda kanske med en MAN och en SON? Sonen hade satsat på en baseball-karriär...? -Tål att tänkas på.