För endel är det så enkelt. För mig och maken var det mer än så, vi hann knappt börja fundera så kom det där plusset på stickan för mig. Sedan när vi tänkte skaffa barn tätt så gick det undan väldigt snabbt (13 månader mellan första och andra pojken). Med siste pojken så hade inte jag lärt mig hur menscykeln fungerar så han blev också till (idag tackar jag Gud - eller vem man nu ska tacka - för att jag inte kunde den för jag kan inte tänka mig mitt liv utan honom *blir lite tårögd*). Det är som man säger "karln skakar kalsongerna så blir kvinnan gravid" - så var det för oss.
Men så är det inte för alla. Det är inte bara att "skaffa barn". Varför det inte alltid fungerar kan man inte alltid få svar på. Ibland kan det vara enkelt att bli gravid, men att behålla barnet - fungerar, av någon okänd anledning, inte.
Livet är grymt, för på något vis kan man ibland känna att det är de som inte uppskattar livet de skapar som har lättast för att bli gravida, medans de man VET skulle överrösa barnet med kärlek som INTE blir gravida, eller kan fullfölja en graviditet.
Jag är tacksam för de tre barn jag och min make fått (-även om jag ibland vill strypa dom....) och älskar dom över allt annat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar