Sfinkterrupturer

I senaste avsnittet av "Uppdrag granskning" http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning, så pratar man om förlossningsskador i Sverige, så kallade sfinkterrupturer. Hur det ser ut får ni själva leta upp bild på för det tänker jag inte lägga upp här. Men det är alltså när en kvinna under en förlossning går sönder/ spricker från slidan och bak till ändtarmen. Hur mycket man gör det är olika, men sfinkterruptur innebär att ringmuskeln är skadad. Den värsta formen är "total sfinkterruptur" då hela ringmuskeln gått sönder.

Under programmets gång intervjuar man en tjej som drabbats av "total sfinkterruptur" och hennes upplevelser av vården. Och jag kan nog skriva under på VARTENDA ORD hon säger!
Jag har fött tre barn, två vaginalt och ett via snitt. De båda första drabbades jag av en sfinkterruptur - dock inte total, men väldigt allvarlig. Vårdens åsikt om detta har jag upplevt vara "-jaha? -och?" Att det inneburit ångest och svår smärta för mig - jamen, vaddå...? Det gör väl inget...? Har jag känt attityden varit från vården. Man accepterar detta som en normal följd av att föda barn. -NORMAL FÖLJD?!

Det är inte bara efter själva förlossningen när man ska sys ihop det är ett helvete.
-Det var nära att jag åkte in till operationen med andra sonen, hade jag vetat vad jag vet idag hade jag krävt det innan dom satte nålen i mig från första början - ja, där nere, knappt bedövad... (Du som läser detta kanske ryser och tänker -iiiihhhh, va ont det måste gjort! kan jag bara säga att - näe, det var värre än så!)
Tiden efteråt när det hela ska läka ihop... (Ja, du måste ju fortfarande göra nr.2 emellanåt, där du är sydd och har sår...) Jag vet inte riktigt vad jag ska jämföra med för att någon som inte varit i det läget ska kunna förstå...

-Och i detta ska du börja amma ett barn... 

Jag har själv arbetat som undersköterska på en förlossningsavdelning en sommar och attityden mellan barnmorskorna skiljer sig VÄLDIGT mycket åt! Endel jobbar verkligen för att undvika skador på olika vis - medans endel fullständigt skiter i det. -Ungen kom ut - bra, då är jag klar här! -Oj? Du gick visst sönder, så tokigt, det syr vi igen. -Sådär! -Klart!

Det kan inte få anses som en normal följd av en förlossning att mamman drabbas av skador. Att antal skador ska bli noll kan inte bli verklighet - men är det inte det de ska sträva efter...?!

Kanske är det barnmorska jag ska utbilda mig till? För att åtminstone få andra kvinnor att slippa uppleva det helvete jag gått igenom...?